Profession, utbildning, forskning: Biblioteks- och informationsvetenskap för en stärkt bibliotekarieprofession

Profession, utbildning, forskning:
Biblioteks- och informationsvetenskap för en stärkt bibliotekarieprofession
KB, Nationell biblioteksstrategi, april 2018

Rapporten är beställd av Nationell biblioteksstrategi och är genomförd av företrädare för de fem universitet i Sverige där det bedrivs utbildning och forskning inom bibliotek- och informationsvetenskap.

KORT SAMMANFATTNING
Efter en översikt av bibliotekarieprofessionens utveckling och en historik över utbildning och forskning kopplad till biblioteksämnet i Sverige (se bilaga) konstateras att:

Nuvarande professionsutbildningar (vid 5 universitet) fungerar väl och har ett högt söktryck. Branschen efterfrågar fler med relevant utbildning. En större kulturell och språklig bredd i studentgruppen är önskvärd.

Biblioteks och informationsvetenskaplig forskning är någorlunda väl utbyggd, men har svårt att konkurrera om externa medel. Det är också svårt för mer praktiknära forskning att hitta finansiering. Nuvarande forskningsfinansiering erkänner sällan denna typ av forskningsfrågor. De forskarutbildade verkar i mycket liten utsträckning i biblioteksbranschen.

Att bli bibliotekarie är en process som startar med grundutbildningen och som sedan fortsätter under de yrkesverksamma åren. Idag saknas en tydlig struktur inom akademin för att tillmötesgå det ständiga behov av fortlöpande fortbildning som finns inom branschen.

Därför lägger utredarna fem förslag:
* En ökning av antalet studieplatser på program på kandidat- och masternivå i biblioteks- och informationsvetenskap.
* Nationell forskarskola för biblioteksforskning
* Inrättande av en externfinansierad professur
* Stärkt finansiering för biblioteksforskning
* Etablering av en samlad struktur för kontinuerlig kompetensutveckling

Särskilt intressanta delar i förslagen:
Antalet utbildningsplatser bör beräknas utifrån sektorns behov, exempelvis med hjälp av nationell biblioteksstatistik.

I syfte att bredda antagningen till grundutbildningarna skulle ett ”snabbspår” kunna etableras för personer med befintlig examen från annat land.

En möjlighet som bör prövas är att, i likhet med det som redan finns inom andra välfärdsprofessioner (lärare), skapa en struktur där kommuner/regioner/bibliotek finansierar redan anställda bibliotekariers forskarutbildning. Den anställde genomför forskarutbildningen inom ramen för sin tjänst och är inskriven vid en institution där lärosätet står för handledning mm.

Den externt finansierade biblioteksprofessuren skulle fungera som en samordnare av den svenska biblioteksforskningen, vilket skulle kunna synliggöra forskningens betydelse för biblioteken.

I syfte att stärka forskning om bibliotek och bibliotekariers professionsutbildning behövs mer riktade utlysningar.

Det behövs en struktur för en kontinuerlig professionsutveckling där fortbildning på akademisk nivå kan skapa specialistkompetenser (bibliometri, litteraturförmedling, ledarskap mm). I linje med detta skulle också behövas fler ”nivåer” inom biblioteksprofessionen.

För att skapa en struktur för kompetensutveckling bör någon/några biblioteksaktörer på nationell nivå (KB anses självklar) ha ett ansvar. KB bör dock samverka med regionbiblioteken. Lärosäten med biblioteks- och informationsvetenskapliga utbildningar är också naturliga samverkansparter.

Att diskutera
Utredarna avvisar trenden att rekrytera personer med andra kompetenser och utbildningsbakgrund till biblioteken. Detta riskerar att urholka professionen. Istället bör utbildningen samverka bättre med professionen och yrkespraktiken. Reaktioner på detta?

Är det lämpligt att KB har huvudansvar för en nationell struktur av kompetensutveckling?

Skulle det vara möjligt och positivt med kommun- och regiondoktorander inom biblioteks- och informationsvetenskap?