""

Rapport från författarturnéns stopp i Hede

Det var nervöst innan arrangemanget, det var det. Skulle någon komma? Skulle den nya högtalaren fungera? Hur skall stolarna stå? Orosmomenten hopade sig.

Den regionala biblioteksverksamhetens författarturné gjorde sitt stopp i Härjedalens kommun på Hede bibliotek. Jag har arbetat här i snart två år på halvtid. Jag har inte haft jättemycket arrangemang tidigare. Jag bad om hjälp, det gjorde jag. En kollega från Funäsdalen och en från Vemdalen kom och hjälpte till under kvällen. Det var behövligt. Det kom åhörare. Det kom några barn och ville smaka på fikat. Vi flyttade stolar och kokade kaffe. Vi fick tekniken att fungera skapligt, om än med visst skorrande.

Vid 18-tiden kom Karin Härjegård gåendes. Hon kommer från byn och hade jobbat som bokuppsättare på biblioteket i högstadiet. Det är många som arbetat på Hede bibliotek genom åren. Jag har hört om vissa. Många är stadiga låntagare än idag. Men jag hade inte hört talas om Aina. I Karins värld var det hon som var biblioteket. En blir det på en liten filial. En blir biblioteket.

Ulla Brännström-Englsperger anslöt och vi flyttade om stolarna. Vi knöt upp en lampa och tog ned ett vasst konstverk. Vi skulle ha knutit upp den andra lampan också om vi vetat hur många som skulle komma. Det kom folk. Det kom ganska mycket folk. Det blev 30 åhörare. Jag var yngst och förmodligen den som mest störde mig på skorrandet från den ena mikrofonen. Men det är svårt att veta.

Batteriet i högtalaren lyste rött och skarvsladd fick tas fram. Då kom ljudet. Ljudet av författarnas röster. Ljudet av berättelser. Men även ljudet av de fikande barnen. Till slut fick jag meddela dem att biblioteket var stängt. De tog en kaka till, tog på sig cykelhjälmarna och begav sig ut i den ljusa vårvinterkvällen.

Vi som lyssnade fick höra om kvinnor som levt och gjort skillnad. Kvinnor som var starka. Kvinnor som kämpade. Kvinnor som gjorde skillnad. Själv lyssnade jag mest på det skorrande ljudet, smög mig fram och vred på ljudanläggningen utan framgång. Jag hörde skorrandet. Men jag hörde även Karin och Ulla berätta om sina böcker, sitt skrivande och om starka kvinnor.

Jag funderade på kopplingen till bibliotekens roll. Kan vi vara starka? Kan vi vara kämpande? Kan vi göra skillnad? Ibland känns det så.

/Klara Stephenson-Möller, bibliotekarie i Hede

Bilden är från författarturnéns stopp i Strömsund.